Tack för allt fina Hrima! <3
Härom dagen sa jag till Madde efter en ridtur att jag tyckte Hrima såg lite låg ut, det va uppenbarligen rätt för hon va blockhalt på ena bakbenet på morgonen dagen efter. Jag ringde genast Veterinär Göran och vi bestämde att han skulle komma ut idag för att titta på henne. Under kvällen igår såg jag i hennes ögon att det va nog nu. Så tills idag på eftermiddagen när Göran kom hade jag i stort sett redan bestämt mig för att låta henne Tölta på de evigt gröna ängarna. Det visade sig att mitt beslut va rätt då Göran inte hade kunnat göra något mer än att ge henne smärtlindring, och det va för mig inte ett alternativ.
Hrima va min första häst och hon har varit mycket speciell. När jag köpte henne sas det att det inte gick att rida ut på henne själv. Kommer aldrig glömma första riddagen efter det hon kom, vi red iväg bara hon och jag och lyckan över att rida på min egna vita häst va total!
Jag har sedan jag varit barn alltid önskat mig en vit häst med ett "snö" namn. Slumpen förde oss samman och där va hon Vit och fin med namnet Hrima som är ett Isländskt namn för ordet rimfrost.
Tre fina föl har hon gett mig och många resor genom luften. Inte mindre än 7 omkullridningar på en sommar!!!
Efter att ha kollat bogen och fixat felet med den så reds hon bara barbacka efter det. Måste tillägga att det va många gånger jag satt kvar också. Som när jag råkade, barbacka, sätta mig på tygelspännet i galoppen upp för backen i full galopp! Ja, Bocka kunde hon!
Hrima blev 29 år.
Det finns många historier om Hrima mitt fina vita sto. Du min lilla enhörnig och på vintern min isbjörn, jag kommer sakna dig. Älskade häst!